var ska tvisten föras och vad krävs för att vinna?
- Jesper Sellin, Mind The Mark
Kapitel:
2. Förtjänstmöjligheter lockar till intrång
3. Vilka domännamn får registreras?
4. Tvistlösning enligt UDRP (.com, .nu m.fl.)
5. Tvistlösning enligt ATF (.se)
6. Tvistlösning i allmän domstol
7. Internationella domstolstvister - jurisdiktion
8. Domännamnstvister - sammanfattning, källor
© Mind The Mark 2007
I Sverige finns ett tvistlösningssystem för .se-domänen, ATF, som är mycket likt UDRP-systemet (se kap. 4). ATF-förfarandet infördes i sin nuvarande form 2003 och administreras av .SE, Stiftelsen Internetinfrastruktur (tidigare II-stiftelsen). Endast kännetecken som är registrerade eller inarbetade i Sverige kan utgöra grund för ett alternativt tvistlösningsförfarande.
Den som registrerar domännamn under .se förbinder sig att följa toppdomänens regler, innefattande regler om tvistlösning. Konstruktionen liknar den som gäller för generiska toppdomäner som .com. De tre materiella rekvisit som måste uppfyllas för en framgångsrik talan har även de hämtats från UDRP:n men modifierats en aning. En skillnad är att de rättigheter som skyddas av ATF-systemet anges i en uttömmande uppräkning i .SE:s villkor. En annan skillnad är att det för .se räcker att domännamnet har registrerats eller använts i ond tro, till skillnad från UDRP där båda kriterierna måste vara uppfyllda.
Liksom under UDRP:n så avgörs de flesta ATF-tvister i sökandens favör, dock inte alls i lika hög utsträckning. I skrivande stund har 176 stycken ATF-beslut fattats och sökanden har fått rätt i 110 av dessa (62,5 procent).
Administrativt är ATF-förfarandet väldigt likt en UDRP-process. Förfarandet är skriftligt och beslut ska meddelas inom 30 eller 60 dagar beroende på om målet avgörs av en eller tre tvistlösare. Den part som väljer tre tvistlösare istället för en får betala 10 000 kronor ytterligare till de 10 000 kronor som skall betalas av den som ansökt om avgörandet. En skillnad mot UDRP:n är att halva avgiften återbetalas till den vinnande parten.