var ska tvisten föras och vad krävs för att vinna?
- Jesper Sellin, Mind The Mark
Kapitel:
2. Förtjänstmöjligheter lockar till intrång
3. Vilka domännamn får registreras?
4. Tvistlösning enligt UDRP (.com, .nu m.fl.)
5. Tvistlösning enligt ATF (.se)
6. Tvistlösning i allmän domstol
7. Internationella domstolstvister - jurisdiktion
8. Domännamnstvister - sammanfattning, källor
© Mind The Mark 2007
Varken en ansökan om tvistlösning enligt UDRP eller ATF utgör hinder för att även föra talan i domstol. Talan kan väckas under tvistlösningsförfarandet eller efteråt. Ingenting hindrar heller att talan i en domännamnstvist väcks direkt i domstol utan ett föregående tvistlösningsförfarande. Även den som innehar domännamnet kan gå till domstol för att få sin rätt fastställd.
En domännamnstvist måste tas till allmän domstol om det är aktuellt att kräva skadestånd av den som har registrerat domännamnet. Vid en ATF-process eller vid en ansökan om överföring eller avregistrering av ett domännamn via UDRP är det inte möjligt att kräva skadestånd. Registrering av ett domännamn kan dock inte ensamt utgöra ett skadeståndsgrundande varumärkesintrång. Däremot kan domännamnet användas för att stödja aktiviteter som ger upphov till ersättningsgrundande skada. Det kan därför vara lämpligt att behandla domännamnsfrågan som en del av frågan om varumärkesintrång.
En jämförelse mellan ATF:s regler och praxis och känneteckensrätten visar också att det i vissa typer av fall kan vara särskilt lämpligt att välja allmän domstol före ATF.
Om domännamnet påstås inkräkta på ett inarbetat kännetecken kan det vara svårt att visa inarbetningen inom det begränsade ATF-förfarandet.
Om domännamnsinnehavaren är en återförsäljare eller agent handlar det sällan om ett sådant ”klart fall av missbruk” som krävs för att vinna en tvist via ATF.
Om domännamnet är allmänt känt som benämning på innehavaren. Detta utgör ett berättigat intresse till domännamnet enligt villkoren för .se, även om namnet inte är så känt för innehavaren så att det ger upphov till en ensamrätt. Som exempel kan nämnas ATF-avgörandet för domännamnet p3.se. I det fallet fick en individ behålla domänen efter talan från Sveriges Radio eftersom han var känd under smeknamnet P3 bland vänner och arbetspartners. Ett sådant försvar håller inte i en varumärkestvist i domstol, så i dessa situationer är en domstolsprocess klart att föredra.
En fråga gällande .se-tvister som har diskuterats jurister emellan är om parterna även vid ”överklagande” till allmän domstol är bundna av en bestämmelse i .SE:s villkor som säger att tvist skall väckas vid Stockholm tingsrätt. Huvudregeln är annars att stämning skall ske på den ort där svaranden bor. Det rimliga svaret är att domännamnsinnehavaren vid en fastställelsetalan skall vända sig till domstolen på svarandens hemort, medan den som inte innehar domännamnet kan välja mellan svarandens hemort och Stockholms tingsrätt, ett forum som svaranden redan har accepterat i sitt avtal med .SE.