Jurist som löser domäntvister.

Domännamnstvister -

var ska tvisten föras och vad krävs för att vinna?


- Jesper Sellin, Mind The Mark



Till MTM startsida >>
Lös domäntvister med UDRP, ATF eller i domstol.


7. Internationella domstolstvister - jurisdiktion



Landsbegränsade rättigheter - globalt internet


För den som ska föra en talan angående en domännamnsregistrering är det en förutsättning att talan förs inför en behörig myndighet eller domstol, i rätt land. I ett alternativt tvistlösningsförfarande är det okomplicerat eftersom behörigheten styrs av vilken toppdomän det är frågan om. Men om talan ska föras i allmän domstol kan det bli mer problematiskt. Frågor som rör i vilket land ett känneteckensintrång på internet faktiskt utförs och vid vilket lands domstol en intrångsgörare skall stämmas är allt annat än okomplicerade. De har diskuterats sedan internets begynnelse och det finns ingen generell samsyn mellan nationella domstolar eller andra organ om vilka regler som ska gälla.


Svårigheter uppstår därför att känneteckensrätter, däribland varumärken, är territoriella rättigheter. Med det menas att rättigheterna endast gäller i de länder eller regioner där de är registrerade eller inarbetade. Systemet innebär att likadana kännetecken kan användas på olika marknader av olika innehavare, vilket ofta också sker. Mot den bakgrunden är det förståeligt att det inte kan finnas någon absolut rätt för någon av innehavarna till ett likadant kännetecken att inneha ett visst domännamn, eftersom internet är globalt och tillgängligt i alla länder.



Tvister inom EU - Brysselkonventionen


Det är naturligt att anse att rätten till en nationell toppdomän ska tillkomma den som har en motsvarande känneteckensrätt i det landet. Men kan en varumärkesrättighet i ett land medföra rätt att i det landet invända mot en domännamnsregistrering under ett annat lands toppdomän eller en generisk toppdomän? För att förtydliga, kan en innehavare av ett svenskt varumärke stämma någon i Sverige avseende ett domännamn som är registrerat i Spanien under .es. Ja, en sådan rätt kan finnas antingen om svaranden finns i Sverige eller om skada har uppstått i Sverige. Det följer av Brysselkonventionen, en internationell konvention som gäller för de länder som är anslutna till EU. Vad gäller rekvisitet skada bör det understrykas att europeiska domstolar oftast inte anser att det är tillräckligt att en webbsida är åtkomlig i ett visst land för att skada ska anses vara konstaterad, franska domstolar möjligtvis undantagna. En grundförutsättning bör vara att sidan ifråga finns på det språk som gäller i det land där skada påstås ha uppstått, samt helst någonting ytterligare. Domstolar i Storbritannien har ansett det krävas att webbsidan har ett betydande intresse (”significant interest”) för det landet.



Tvister som inbegriper part utanför EU


Utanför EU finns inga konventioner att luta sig. Då är det i hög utsträckning upp till den stämmande parten att tala för vilket lands domstol som utgör rätt forum, vilket lämpligtvis görs genom att argumentera kring internationellt vedertagna principer, till exempel effektivitetsprincipen. Principen medger jurisdiktion i ett land där en rättshandling har sin effekt, även om rättshandlingen utförs i ett annat land. Amerikanska domstolar har varit särskilt benägna att tillämpa effektivitetsprincipen i fall som rör internet och där svaranden finns utomlands. Det finns också en rekommendation från WIPO från 2001 som bör tas i beaktande. Rekommendationen säger att det endast skall kunna bli fråga om varumärkesintrång när det finns en webbsida som innehåller varumärket, om webbsidan riktar sig specifikt till ett visst land och även har kommersiell effekt i det landet.



Oklarheter ger möjligheter


Ett sammanfattande råd är att ändå inte vara alltför rädd för att gå till nationell domstol med en domännamnstvist på grund av osäkerhet kring domstolens behörighet. Det gäller åtminstone de fall där det går att visa på en tydlig länk mellan intrånget och landet ifråga. Eftersom jurisdiktionsfrågan är problematisk och praxis begränsad finns, grovt generaliserat, en benägenhet hos domstolarna att hellre fria än fälla i den frågan. Det är dock lämpligt att först ta reda på hur domstolen har sett på sin behörighet i liknande mål, i den mån sådana finns.