Domännamnstvister -
var ska tvisten föras och vad krävs för att vinna?
- Jesper Sellin, Mind The Mark
Till MTM startsida >>
Kapitel:
2. Förtjänstmöjligheter lockar till intrång
3. Vilka domännamn får registreras?
4. Tvistlösning enligt UDRP (.com, .nu m.fl.)
5. Tvistlösning enligt ATF (.se)
6. Tvistlösning i allmän domstol
7. Internationella domstolstvister - jurisdiktion
8. Domännamnstvister - sammanfattning, källor
© Mind The Mark 2007
8. Domännamnstvister - sammanfattning
Hinder mot att registrera domännamn kan finnas i form av registrerade eller inarbetade kännetecken som motsvarar domännamnet, till exempel varumärken eller firmor. Den som anser att ett domännamn inkräktar på ett kännetecken har möjlighet att initiera en domännamnstvist via ett förenklat tvistlösningsförfarande som UDRP – Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy eller ATF – Alternativt tvistlösningsförfarande. Det är också möjligt att ta tvisten till allmän domstol, vilket kan göras oberoende av om förenklad tvistlösning pågår eller har avslutats tidigare.
Tvistlösning enligt UDRP kan begäras för generiska toppdomäner som .com, .net, .org m.fl., men också för ett ökande antal landsdomäner, till exempel .nu, .es och .nl. Jämfört med en domstolsprocess är UDRP-förfarandet ett snabbt och billigt sätt att lösa domännamnstvister. Den som ansöker om att få ett domännamn överfört eller avregistrerat har att visa att domännamnet är identiskt eller förväxlingsbart likt ett varumärke som den sökande har rätt till; och, att den som registrerat domännamnet inte har någon rätt eller berättigat intresse till domännamnet; samt, att domännamnet har registrerats och använts i ond tro. UDRP-systemet är gynnsamt för sökanden, hela 86 procent av besluten har hittills gått den sökandes väg.
När en .se-domän registreras i strid med ett kännetecken kan den drabbade inte använda UDRP, däremot det snarlika svenska ATF-systemet som administreras av stiftelsen .SE. De sökande har hittills inte varit lika framgångsrika under ATF som under UDRP, men den som vinner målet kan glädja sig åt att få halva avgiften (10 000 kr, alternativt 20 000 kr) återbetald.
Ibland är domstol ett bättre val än förenklad tvistlösning. Det gäller särskilt fall som inte handlar om uppenbar domännamnsstöld och som innefattar mer komplicerade känneteckensrättsliga bedömningar. Ett specialfall där domstol är klart att föredra är där domännamnet är känt som beteckning för innehavaren, utan att innehavaren för den skull kan anses ha rätt att göra anspråk på ensamrätt till namnet. Då det inte finns någon möjlighet att begära skadestånd vid ett förenklat tvistlösningsförfarande bör domstol också väljas när domännamnsregistreringen har använts i samband med ett varumärkesintrång som har givit upphov till skada för varumärkesinnehavaren.
I vissa fall är det särskilt viktigt att tänka till kring frågor om jurisdiktion, d.v.s. i vilket land stämning kan ske. Det gäller till exempel när motparten finns i ett annat land och en domstolsprocess förefaller lämpligare än förenklad tvistlösning, eller när tvisten rör en landsdomän som varken omfattas av UDRP eller ATF. Om båda parterna finns inom EU kan Brysselkonventionen åberopas. Överenskommelsen omfattar alla medlemsstater och säger att talan kan föras antingen där svaranden har sin hemvist eller där skadan har uppstått. Om den ena eller båda parterna finns utanför EU måste en viss domstols behörighet motiveras med utgångspunkt i tidigare fall eller med stöd av internationellt erkända principer eller rekommendationer.
Källor i urval
WIPO Guide to the Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP)
Henrik Spang-Hanssen, Project Description, ”Internet/Cyberspace Jurisdiction”, 2003
Agne Lindberg, Jurisdiction on the Internet – European Convention, 2000
Henrik Bengtsson, Domännamn och kännetecken: Tvistlösningsförfarandet – utfall, konsistens, konsekvenser?, föredrag på SFIR-möte, Berns den 7 nov. 2006
Lydia Lundstedt, Immaterialrättslig jurisdiktion, föredrag på IFIM, Stockholms universitet den 10 maj 2007