Jurist som löser domäntvister.

Domännamnstvister -

var ska tvisten föras och vad krävs för att vinna?


- Jesper Sellin, Mind The Mark



Till MTM startsida >>
Lös domäntvister med UDRP, ATF eller i domstol.


4. Tvistlösning enligt UDRP (.com, .nu m.fl.)



UDRP - populärt system som växer snabbt


Mellan varumärken och domännamn uppstår ofta konflikter och för att hantera dessa antog ICANN 1999 the Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP). ICANN är den organisation som ansvarar för internets stabilitet och utveckling. UDRP-systemet tillkom för att lösa tvister gällande generiska toppdomäner som .com, .net och .org, men efter hand har en rad länder anslutit sig till UDRP:n för att hantera tvister under sina landsdomäner. Det gäller till exempel Spanien, Australien, Frankrike, Irland, Schweiz, Nederländerna och Niue (.nu), dock inte Sverige som istället har valt att införa ett eget alternativt tvistlösningsförfarande, ATF (läs mer under kap. 5). Fler generiska toppdomäner har dessutom tillkommit som också omfattas av UDRP:n. Dessa är i dagsläget .aero, .biz, . cat, .coop, .info, .jobs, .mobi, .museum, .name and .travel.


Den som vill initiera tvistlösning för ett domännamn under en toppdomän som omfattas av UDRP-systemet vänder sig, lämpligtvis via ett ombud, till någon av de tvistlösningsmyndigheter som har godkänts av ICANN. Dessa är WIPO (Världsorganisationen för immateriella rättigheter) i Genève, the National Arbitration Forum (NAF) i USA och Asian Domain Name Dispute Resolution Center (ADNDRC) som har tre kontor i Asien.



Domäntvist via UDRP - vad som krävs för att vinna


I ansökan om överföring eller avregistrering av ett domännamn via UDRP:n måste den som begärt tvistlösningen framförallt visa tre saker, nämligen:


1) att domännamnet är identiskt eller förväxlingsbart likt ett varumärke som den sökande har rätt till; och

 

2) att den som registrerat domännamnet inte har någon rätt eller berättigat intresse till domännamnet; samt att

 

3) domännamnet har registrerats och använts i ond tro.


Kriterierna förefaller strikta och svåra att bevisa, men faktum är att den som anser sig ha bättre rätt till ett domännamn och inleder en process i de allra flesta fall också är den som går segrande ur striden. Av de UDRP-ansökningar som fullföljdes till beslut hos WIPO 2006 avgjordes hela 86 procent till den sökandes fördel. Tillämpningen av det första kravet, identiskt eller förväxlingsbart, överenstämmer i stort med en sedvanlig känneteckensrättslig bedömning, vilket gör den relativt förutsebar. För de två övriga kraven, ingen rätt eller berättigat intresse samt ond tro, finns en rad presumtioner som underlättar argumentationen i dessa delar. En stor mängd olika ageranden från den som har registrerat domännamnet har i tidigare fall stämplats som otillåtna av tvistlösningsmyndigheterna. Om den sökande hittar ett par sådana liknande fall att hänvisa till så är mycket vunnet.



Snabba beslut till rimlig kostnad


UDRP-tvisterna avgörs av ett antal särskilt utsedda tvistlösare, som oftast består av praktiserande jurister från byrå, domstol eller annan juridisk verksamhet. Meningen är att processen skall vara snabb och billig, jämfört med en domstolsprocess. Förfarandet är skriftligt och beslut ska meddelas inom 45-50 dagar. Parterna har möjlighet att välja om målet ska avgöras av en eller av tre tvistlösare. Om svaranden väljer en större panel delar parterna på kostnaden, annars ska sökanden stå för hela kostnaden som är 1500 USD för en tvistlösare och 4000 USD för tre tvistlösare.